I en intervju med den estniska dagstidningen Postimees (på estniska) i november 2026 sade Kuba Fast, chef för Revoluts europeiska bankverksamhet, att företaget har fler än 170 000 kunder i Estland. Det är mer än fyra gånger de 40 000 som det rapporterade 2021, när banken började verka här. Revolut har nått det resultatet med en produkt som människor gillar att använda. För Estland kräver siffran dock en seriös diskussion, inte bara gratulationer.
Jag stöder fullt ut kampen mot penningtvätt, och därför bekymrar en fråga mig: vad händer när den kampen börjar tränga undan just de människor och företag som den ska skydda?
Varför även laglydiga kunder lämnar estniska banker
För en laglydig företagare med utländska partner är det ofta enklare att öppna ett konto hos en litauisk eller brittisk fintech än att förklara för en estnisk bank syftet med varje överföring. Sedan finns debanking, även kallat de-risking, när en bank stänger ett konto eller vägrar att öppna ett. Enligt Eesti Pank, Estlands centralbank, stängde banker i Estland betalkonton för 64 928 kunder 2024. Av dessa kunder var 14 884 företag, och nästan alla var registrerade i Estland, så detta är långt ifrån bara ett problem för utländska kunder.
Vissa stängningar är kundens eget val, men banker hänvisar också regelbundet till sin riskaptit eller en otillräcklig koppling till Estland, vilket betyder att ägarna och större delen av verksamheten finns utomlands. Rättvist nog är en liten kund med utländska kopplingar ofta olönsam för en bank ändå, men varje extra omgång AML-kontroller gör kunden ännu mindre attraktiv.
De som lämnar är inte bara kunder som banker ser som högriskkunder. Revolut säger att nästan hälften av dess nya kunder är nystartade företag, och om bilden i Estland är liknande börjar många grundare aldrig alls med en estnisk bank. Även vanliga människor i Estland har allt oftare sin lön och sina vardagsbetalningar i en app där allt kräver ett par tryckningar, lockade av bekvämlighet, lägre avgifter och färre frågor.
När en kund väl har flyttat tar vanan över. När lön, abonnemang och fakturor går via ett utländskt konto är det mycket svårt att vinna tillbaka kunden. Bolån knyter fortfarande många människor till estniska banker, men inte ens det ankaret håller kanske för alltid: Revolut beviljar redan bostadslån i Litauen och planerar att stegvis lägga till andra länder.
Kontrollparadoxen
Ur EU:s inre marknads perspektiv är detta normal konkurrens. Pengarna stannar i Europa, och Revolut betjänar estniska kunder genom sin bank i Litauen, som står under Europeiska centralbankens tillsyn. ECB är långt ifrån eftergiven: enligt pressuppgifter begränsade den tillfälligt Revolut 2025 från att lansera nya produkter i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Ur den estniska statens perspektiv ser bilden annorlunda ut. Kontrollparadoxen är denna: ju mer ingripande kontrollen blir hemma, desto större blir andelen pengar som flyttar till platser där estniska myndigheter bara kan se dem via ett annat land och mycket långsammare. Skatte- och tullstyrelsen, polisen och Finansunderrättelseenheten kan inte bara beordra en litauisk bank att lämna ut ett kontoutdrag eller frysa ett konto; de måste gå via utländska motsvarigheter. Snabbhet är viktig här: chefen för Estlands Finansunderrättelseenhet har beskrivit stulna pengar som skickades utomlands och nästa dag hade spridits över konton hos 14 kreditinstitut. Att kunna följa pengar så snabbt är en del av en stats säkerhet, inte bara en skattefråga.
Något liknande händer med statens tillgång till bankkonton. I oktober 2026 antog det estniska parlamentet ändringar som fastställer hur Skatte- och tullstyrelsen och Finansunderrättelseenheten får begära kontoutdrag. Jag är inte emot denna tillgång i princip, eftersom utredare behöver utdrag. Men nyheter som denna får människor att oroa sig för sin integritet, och vissa flyttar sina vardagspengar utomlands även när de inte har något att dölja. Ju fler som gör detta, desto mindre finns kvar att granska.
Inte heller verktyg för hela EU kommer att stänga detta insynsgap. Nationella register över bankkonton ska kopplas samman inom EU senast i juli 2029, men de visar var en person har ett konto, inte vad som sker på det.
Vad som skulle kunna ändra riktningen
Tillsynsmyndigheter ser också problemet. År 2023 utfärdade Europeiska bankmyndigheten riktlinjer mot obefogad de-risking. Närmare hemma nämner en gemensam studie av finansunderrättelseenheterna i Estland, Lettland och Litauen banker som stänger konton i stora grupper utan att bedöma varje kund som en faktor som driver risk mot mindre reglerade sektorer. Även när kunder hamnar hos en väl övervakad bank utomlands blir resultatet för den estniska staten detsamma: den ser mindre.
Enligt min mening är svaret inte att kontrollera mindre, utan att kontrollera klokare. Ett riskbaserat förhållningssätt måste fungera i praktiken, så ett litet exportföretag med en transparent struktur ska inte behöva gå igenom samma hinder som ett företag vars pengar inte kan förklaras. Stora utländska aktörer skulle också kunna uppmuntras att betjäna lokala kunder genom lokala filialer som för kontona under lokala regler. Revolut gör redan detta på Irland, där dess kunder har irländska IBAN. Staten skulle också kunna mäta sin framgång utifrån andelen betalningsflöden som den faktiskt kan se, i stället för antalet kontroller den utför.
Om inget förändras kan risken att pengar och kunder flyttar utomlands inom fem till tio år väga tyngre än penningtvättsrisken som vi är vana att tala om. Mycket av arbetet skulle då gå åt till att hantera bieffekterna av välmenande regler. Den goda nyheten är att inget av detta kräver nya institutioner, bara ett annat mått på framgång.